Om skeppet Vasa, teckenspråk

Vasa beställdes av den svenske kungen Gustav II Adolf och byggdes av ungefär 400 kvinnor och män i Stockholm från 1626. Det var ett kraftfullt skepp med tre master som kunde bära tio segel, mätte 52 meter från topp till köl, var 69 meter långt och vägde 1200 ton. Vasa skulle ha blivit ett viktigt skepp med sina 64 kanoner i den svenska örlogsflottan, men viktfördelningen blev fel; Vasa var för tung upptill och för lätt nertill.
Förlisningen
Den 10 augusti 1628 kastade Vasa loss från sin förtöjningsplats nedanför slottet Tre Kronor och lämnade långsamt hamnen. Kanonportarna var öppna, alla kanonerna var uthalade och salut sköts. En kastvind fick Vasa att kantra och vatten forsade in genom de öppna kanonportarna och Vasa sjönk. Av de ungefär 150 människorna ombord dog minst 30. Det skulle dröja 333 år innan Vasa återigen såg dagens ljus.
Bärgningen
Den 25 augusti 1957, när Anders Franzén och dykaren Per Edvin Fälting sökte efter skeppet på djupet utanför Beckholmen, fastnade draggen i ett stort föremål av ek och Vasa var återfunnen.
Från hösten 1957 påbörjades bärgningsarbetet och den 24 april 1961 bröt skeppet vattenytan och bärgades med mer än 14 000 lösa trädelar. Skeppet och delarna konserverades var för sig, och delarna sattes sedan tillbaka på skeppet som ett gigantiskt pusselarbete.
Vasa sprider kunskap om sin samtid än idag och forskning kring hur skeppet bäst ska bevaras, från träet och dess bultar till skelett och tygrester, pågår fortfarande. Målet är att Vasa ska hålla i generationer framöver.