Forskning och bevarande, teckenspråk

När Vasamuseet öppnade 1990 ansågs konserveringen av skeppet och de tiotusentals föremålen vara avslutad. Men redan under det närmsta decenniet kom tecken på oönskade förändringar i Vasas trä då gulvita utfällningar började uppträda på timrens och träföremålens ytor. Utfällningarna bestod av svavel- och järnföreningar med hög surhet, och signalerade att nedbrytande reaktioner påverkade Vasas trä. Sedan dess pågår ett tvärvetenskapligt forskningsarbete på Vasas trä med det övergripande målet att förbättra förutsättningarna för Vasaskeppets långsiktiga bevarande.
Flera bevarandeåtgärder
Forskningen inriktades inledningsvis på de synliga symptomen, de gulvita utfällningarna på ytan, men fokus har över tid skiftat mot förändringar djupare i träet, där det på flera ställen visat sig vara kraftigt försvagat. Vilka nedbrytande processer pågår, och hur snabbt sker de? Vilka blir konsekvenserna på kort och lång sikt, och vilken åtgärd bör sättas in för att motverka nedbrytningen? Svaret var att flera åtgärder behövdes.
Stabilisera museets klimat
En av de första och den i särklass viktigaste åtgärden var uppgraderingen av museets klimatanläggning 2004. Stabiliserad luftfuktighet och temperatur har inneburit en stabilisering av såväl skeppets strukturella som kemiska förändringar. Skeppets rörelse och deformation har minskat, liksom utvecklingen av utfällningar.
Bultbyte renar Vasas trä från järn
Vasas trä är rikt på järn efter tiden på botten då tusentals rostande nitar, kanonkulor och andra järnföremål bidragit till att föra in järn i träet. Järn är en välkänd katalysator i kemiska reaktioner och tydliga samband mellan höga järnhalter, hög surhet och försvagad styrka har påvisats i Vasas trä. Därför gjordes försök med att rena mindre träföremål från järn, med lovande resultat. År 2011 inleddes det omfattande arbetet med att byta ut Vasas rostiga järnbultar. Sju år senare var 4000 järnbultar utbytta mot specialkonstruerade bultar i rostfritt stål. Arbetet slutfördes 2018 och Vasa lättade med åtta ton. Med den minskade belastningen och med mer skonsamma, miljövänliga bultar förväntas Vasa hålla länge till.
Fortsatt forskning
Nuvarande stöttning av skeppet, som gjordes på 1960-talet och förstärktes under 1990-talet, är otillräcklig. Museets timmermän har under lång tid noterat att skeppstimret deformeras, och regelbundna positionsmätningar visar att hela skeppet gradvis ändrar läge. Här krävs åtgärder i form av en förbättrad stöttning av skeppet. Sedan 2012 har en mängd data samlats in och kunskapsunderlaget byggts i syfte att utforma Vasas nya stöttningsanordning. Forskningsprojektet går under namnet Stötta Vasa.