Gyllene trådar
Irina Rakitina
Skytteln från bronsdyningens reflektion
Slingrar gyllene trådar.
Den stolta nattens väktare är ljusa lyktor,
Fastkedjade vid gränsens räcken.
Det finns ingen tidssyndrom bland stjärnor,
De faller ner i rymdens djup.
Den perfekt runda månen går förlorad,
Försvinner i den spridda nebulosan.
Och havet plaskar tyst mot graniten,
Mot stegen, nedsänkta i en halvcirkel.
En sömnig sfinx står på ett ben, en häger,
Som flugit in från Filborna.
Skarven sover och driver på vattnet,
Vingarnas flaxande bryter tystnaden.
Avsked nattens fridfulla sommar,
Och augustis lycka på stranden.
Helsingborg, 2024
Золотые нити
Ирина Ракитина
Челнок из зыби отражения моста
Накручивает золотые нити,
И фонари, как стражи гордой ночи,
Прикованы перилами границ.
Нет времени синдрома у светил,
Проваливаясь в глубину пространства,
Где совершенно круглая луна
В туманности рассеянной терялась.
А море тихо плещет о гранит
Ступеней, утонувших полукругом,
Сонным сфинксом на одной ноге стоит
Цапля, прилетевшая с Filborna.
И спят бакланы, на воде дрейфуя,
Взмах крыльев нарушает тихий флирт
Прощальной ночи летнего покоя
И неги августа на берегу.