Tack till Jan och Caroline för att jag fick vara med i podden en andra gång. Det var mycket roligt! Här nedan följer lite tankar, reflektioner och förtydliganden om några av sakerna vi pratade om. Jag fick frågan i slutet av intervjun ifall jag hade något att tillägga, men kom inte på något just då. Men bara någon timme senare kom jag på två saker som hade varit intressanta att ta upp. Bland annat kunde jag ha berättat om hur jag talat om FIRE inför gymnasieelever. Och jag hade innan intervjun varit nästan helt säker på att de skulle frågat mig om jag nu i efterhand ansåg att jag hade sparat för mycket. Och då skulle jag ha svarat att jag nog sparade något för mycket, men att det är bättre att inse när man är 38 att man sparat för mycket, än att inse när man är 65 att man sparat för lite. Över lag tror jag dock att jag fick sagt det mesta som jag ville ha sagt. Dock kunde jag ha gett bättre svar på en del av frågorna. Jan frågade mig bland annat om ett inlägg jag skrivit om att FIRE till stor del handlar om att förutspå framtiden. Jag var inte beredd på frågan, och kunde ”i stundens hetta” inte komma på exakt vad det inlägget hade handlat om. Jag önskar jag hade det, för då hade jag svarat ungefär så här: ”Det finns många som tror att samhället är på väg att gå under. Vi har hög inflation och krig i Europa. Klimatförändringar och befolkningskollaps. Och om domedagsprofeterna har rätt, då är det bäst att sluta jobba nu och börja njuta av livet, innan det blir för sent. Men så finns det också mycket hopp. Ny teknologi, AI, effektiviseringar, som alla kan leda till enorm ekonomisk tillväxt. Kanske är framtiden helt underbar? Och om dessa har rätt, då är det också bra läge för FIRE nu, för man kommer få bättre avkastning på sitt kapital än väntat. Det finns dem som säger att man borde ersätta 4%-regeln med 3%-regeln, men det finns också dem som säger att det borde vara 5%-regeln som gäller. Jag vet inte vilka som har rätt, men om du är orolig för sämre tider framöver så för all del jobba ett eller två år extra. Själv är jag glad att jag redan slutat. Jag har levt det bästa året i mitt liv, och har inga planer på att återgå till att arbeta. Men om jag skulle behöva det så skulle jag inte se det som ett nederlag. Så som jag ser det finns det inte någon anledning att fortsätta jobba för att ha större marginaler, om det skulle hindra en från att leva det livet man vill leva nu.” När de frågade om kost och jag svarade ”att bara för att man är köttätare så behöver man ju inte äta oxfilé, och bara för att man är vegan så behöver man ju inte äta vad nu den veganska motsvarigheten till oxfilé är”, då borde jag såklart ha sagt att ”bara för att man är vegan behöver man inte äta avokadotoast”. Några hade nog förstått referensen. Gällande året 2022 så har det varit ett dåligt år för många. För mig var det dock ett väldigt bra år. Jag förlorade pengar på börsen som alla andra, men det berör mig inte så mycket. Så mycket annat positivt hände mig under förra året att det med råge vägde upp. Och jag jämför ju inte bara 2022 med 2021, utan även med hur det var för mig för ett årtionde sedan. 2012 var det värsta året i mitt liv. Den sämsta månaden 2022 var bättre för mig än den bästa 2012. När jag 2013 hade flyttat in hos min pappa och hans dåvarande fru fick jag det lite bättre ekonomiskt, och under några månaders tid lyckades jag spara ihop till ett nytt bowlingklot. Efter jag börjat jobba tänkte jag tillbaka på detta, och insåg att nu hade jag haft råd att köpa ett nytt bowlingklot varje vecka om jag velat. När jag berättar om hur jag sista tiden på arbetsmarknaden jobbade övertid varje vecka och fick mer än dubbelt så mycket i lön som jag behövde sätter jag verkligen fingret på vad som är essensen. För vad är egentligen poängen med att slita för att hinna med sina arbetsuppgifter, och sedan bli kompenserad med något som man inte behöver? Jag hoppas verkligen jag inte låter avfärdade gentemot personer som blir utslitna på arbetsmarknaden när jag säger att utbrändhet är ett enkelt problem att åtgärda. Det är ett väldigt allvarligt problem, och det är svårt för dem som befinner sig nära en utbrändhet att se en utväg. Men för mig är lösningen enkel. Problemet är att vi jobbar för mycket, vilket leder till stress. Och de allra flesta har högre utgifter än vad de skulle behöva. Så om man kan sänka sina utgifter (vilket jag tror de allra flesta kan), så kan man minska sin arbetstid. Om detta kommer jag skriva ett längre inlägg på Det Gråa Guldet i framtiden, för det är en stor och viktig fråga. Vi pratade lite om alternativ för boende om jag och min flickvän skulle flytta ihop, vilket är något vi har pratat om. Och jag nämnde att hon skulle vilja bo på en mindre ort. Och om det blir verklighet av de här planerna så kanske det blir så att jag säljer min radhus i Stockholm och för pengarna jag då får kan köpa en bostadsrätt på den mindre orten utan att behöva något bolån. För det är ju så att eftersom jag inte har något jobb så kommer jag inte kunna få något nytt bolån. Och nu när räntan är så hög kanske det inte heller är önskvärt. Mitt nuvarande bolån är bundet på 1,29% fram till augusti 2024. Därefter kanske den nya räntan skulle bli 4%. Det skulle tredubbla min räntekostnad. Så det kan vara ekonomisk sunt att undvika att ha en räntekostnad. Och blir det pengar över från husförsäljningen som inte behövs för det nya boendet kan ju de pengarna investeras och generera mer inkomst. I detta scenario skulle min största källa till inkomst elimineras, men jag skulle också kunna kraftigt minska min boendekostnad. Och amorteringen försvinner såklart också. Min fjärde största utgiftspost 2022 var resor. Och jag har rest till Halmstad, Göteborg, Ronneby, Alingsås, Kalmar, Uppsala, Danmark samt ett flertal destinationer inom Stockholms län. Jag var en förespråkare för "hemester" innan det blev populärt i och med pandemin. Det är både billigt och smidigt att resa inom Sverige. Och trots att jag i flera år nu nästan uteslutande semestrat inom landet så är jag verkligen inte trött på det. För här finns så mycket att se och göra, och jag tycker det är synd att så många verkar tycka att det inte är riktig semester om man inte åker utomlands. Jag nämner också att jag haft en del jobb runtomkring ommålningen av våra hus i min bostadsrättsförening. Och att det ofta var jobb som jag kunde göra när det passade mig. Men det hände också att de ringde på min dörr och behövde akut hjälp. Var jag hemma kunde jag avbryta vad jag höll på med och hjälpa till. Oftast tog jobbet inte mer än en timma eller två. Men det hände också att en av mina inneboende öppnade när de ringde på, och när de frågade om jag var hemma svarade hon: ”Nej Jimmy är ute och cyklar.” Detta hände mer än en gång! En sista reflektion som jag kom på när jag såg intervjun handlar om mat, och som också knyter an till hur jag och min flickvän är väldigt lika varandra när det gäller synen på både pengar och mat. Det har nästan blivit en liten tradition för oss nu att vi på söndagar går in och kollar på kampanjveckan.se för att se vad de olika matbutikerna vi handlar på har för erbjudanden kommande vecka. Och vi blir båda lika glada när vi ser ett riktigt bra pris. Lika lycklig som jag är för mina billiga dadlar är hon för sina billiga ekologiska citroner. Dessutom bor vi nära olika butiker. Jag har nära till Willys, ICA Kvantum, ÖoB och Matkanonen. Hon har närma till ICA Maxi, Coop, Hemköp och MatDax. Så vi sänker varandras kostnader ytterligare genom att handla åt varandra, och gemensamt i de butiker med bäst pris. Och vi tycker båda att det är väldigt viktigt att maten är nyttig.
@@TS-gg9dk Ja, så är det nog. Att jobba många timmar med något som man är bekväm med är såklart mindre påfrestande än att jobba med något som man inte är bekväm med.
Hur mycket ungefär sparade du innan du våga gå? Har exakt samma tankar som dig och kommit en bit. Vill dock inte bo i kollektiv eller liknande lösningar.
@@Ensiferum85 Jag hade sparat ihop lite drygt 2 miljoner. Då är ungefär hälften av det investerat i min bostad. Tack vare att jag kunde dra nytta av den hävstång som mitt bolån är, och att räntan var så låg, så krävdes det mindre pengar från min egen ficka, så att säga, för att kunna ha råd att sluta jobba. Om man istället investerar på börsen och utgår från 4%-regeln får man räkna med att man behöver spara ihop till mer än vad jag gjorde.
Kul video och något jag uppskattat under många år. Börjar dock mer och mer fundera på detta konceptet som något mindre önskvärt. Tanken att ge upp en stor del av sitt liv under ett viss antal år för att sedan ha kul, är lite som att jobba ihjäl sig under hela barnens uppväxt för att senare ha tid att vara en bra pappa. I verkligheten har detta effekter på resten av livet som kan påverka hela den långa resan. Jag är 35 år gammal och har spenderat de senaste 17 åren på att göra karriär. Vissligen en lönsam sådan. Priset för detta har varit förlorade sociala kontakter, hobbies som jag brukade älska som inte intresserar mig längre och nära till utbrändhet som gjort mig ohälsosammare och mer känslig för stress. En del av dessa sakerna kommer att påverka mig under många år framöver. Hade jag bara nöjt mig med lite mindre, kanske haft en bra balans mellan job och fritid från början och bo lite billigare så hade kanske behovet för frihet varit mindre. Att inte unna sig något fram till man är 40, gör att man spenderar sina bästa och mest friska år på att leva på gränsen istället för att njuta av tiden till fullo. Jag vet inte längre och jag kan motivera detta, i alla fall inte med en del av de konsekvenser det har.
Det är absolut viktigt med en bra balans mellan jobb och fritid. Jag jobbade dock inte mer än mina kollegor under tiden jag sparade till FIRE. 40 timmar i veckan var standard, även om jag i vissa perioder jobbade uppemot 50 timmar i veckan. Men det var verkligen undantag. Dock skippade jag semester under de första åren jag jobbade efter min långa arbetslöshet. Men efter några år, när jag kände mig mer trygg i min ekonomiska situation, så började jag plocka ut lika mycket semester som alla mina kollegor. Och de sista åren jag jobbade tog jag ut mer ledighet än alla andra. 2019 tog jag 10 veckor tjänstledigt (utöver semestern) i rad, för att fokusera på mitt skrivande. Och de senaste perioderna av arbetslöshet hade jag inte alls bråttom att komma in på arbetsmarknaden igen eftersom min ekonomi var god. Jag har jobbat totalt cirka 11,5 år. Och under dessa år har jag jobbat heltid. Det är betydligt mindre än alla andra. Förra året jobbade jag 70 timmar. Totalt. Jag spenderade betydligt mer tid än så åt mina intressen och passioner. Jag njuter nu till fullo av livet. Det gjorde jag inte när jag jobbade. Om jag fått göra om min resa hade jag nog jobbat lite mindre. Kanske 5%. Och alltså unna mig mer ledighet. De sista åren jag jobbade tog jag till exempel ledigt alla klämdagar, vilket jag inte gjort innan. Jag hade tagit det lite lugnare. Men i det stora hela ångrar jag mig inte. För det livet jag lever nu är så mycket bättre än hur mitt liv var förut. Alla är vi olika, och det gäller att hitta en hälsosam balans. Jag inser att min väg inte passar de flesta. Men jag tror också att jobba heltid hela livet till 67 inte heller är optimalt för den stora majoriteten. De flesta skulle nog trivas som bäst någonstans däremellan. Och jag hoppas att jag kan vara en inspiration och visa att det är möjligt. För om man kan sluta jobba vid 37, då kan man också sluta vid 47 eller 57. Och ju senare man lägger sin pension, desto mer av sin lön kan man spendera i nuet. Men ju senare man pensionerar sig, desto mindre tid har man att lägga på annat än arbete. Och ju mer konsumtion man kan avstå till förmån för investeringar, desto mer pengar har man att leva för i framtiden. Det är en avvägning var och en får göra. Jag är nöjd med mitt val.
Något som jag funderat på kring alla typer av upplägg för att sluta jobba tidigare är synen på samhällsansvar. Jag är lite ny till youtube-kanalen men har sett ett 10-tal avsnitt och hör många intressanta tankegångar i de avsnitt som rör just ekonomisk frihet. Men jag tycker nog inte att jag hört den vinkeln av ämnet. Jag har svårt att förstå varför en skola som precis betalat massvis med pengar på att utbilda en elev från 6 års ålder skulle ha ett intresse av att ha en förläsare på ämnet att leva smart/snålt och sluta jobba nånstans mellan 30-40 om man får till ett bra upplägg. Man kommer ju fortfarande behöva samhällets service i form av sjukhus, vägnät osv osv tills man är pensionär. Väl där får man minimipension och ännu längre fram ålderdomshem (om man får leva så långt). Tänk ett liv på 85 år där man jobbar aktivt från säg 20-37 (kunde gått snabbare än så enligt intervjun) för att sedan inte längre jobba och betala in skatt. Då har man tillfört systemet i 17 år och kostat systemet i 68år. Det får ju grekerna att framstå som arbetshästar :) Var och en får ju så klart göra vad de vill i sitt liv så länge man följer gällande lagar och regler - men är inte sanningen att samhället skulle kollapsa om allt för många gjorde samma upplägg? Tänker jag helt fel? Hur känner man som FIRE inför denna tankeställning? Vill ju inbilla sig att de flesta ändå vill känna att de bidrar. I just detta fall tolkade jag det som att en stor del av idén med FIRE var att skapa sig tid och möjlighet att satsa på sitt skrivande för att det eventuellt skulle kunna lyckas så bra att det kunde bli en inkomstkälla. Då är det ju en satsning såsom t.ex. att starta ett företag fast med en mycket större säkerhet bakom. Oavsett om man når målet med den ambitionen eller inte så känns det ju då ändå som att där fanns en idé om att göra något som tillför. Lika så att hjälpa grannar, engagera sig i föreningen osv. Man vill känna att man är behövd och bidrar med något. Det bästa sättet att tillföra på det stora hela är dock fortfarande att betala skatt. Man jobbar lite oglamoröst i det fördolda jämfört med dom som jobbar som ambulanspersonal och räddar liv men indirekt är man ju som skattebetalare en del i det. Som Fire betalar man ju väldigt lite skatt är min poäng och i sär som Lean-FIRE. @RikaTillsammansTV
Jag kommer ihåg när Jimmy var med i programmet senast. Det var kul att se att FIRE har uppnåtts. Grattis Jimmy! Förutom att höra om Jimmys resa tycker jag det är intressant att höra hur mycket mer öppen Jan börjar bli för FIRE-rörelsen. I äldre avsnitt (jag syftar nu på avsnitten runt när Jimmy var med första gången) upplevde jag att du var mer negativ. Jag jobbade mot FIRE fram till för ett par år sedan då jag gjorde precis det som Jimmy pratade om i avsnittet - jag testade FIRE. Jag trodde att jag skulle tycka det var roligt att konstant resa, främst i Asien och Östeuropa. Efter åtta månaders resande var jag säker på att det inte var något jag önskade att göra på heltid. Sedan dess har jag ändrat fokus. Istället för att fly IT-support, som jag hatade, bestämde jag mig för att försöka bli programmerare. Nu som jag studerar så använder jag främst pengar som var avsedda för FIRE. Varje månad jag lär mig programmering tar jag mig närmare mitt karriärsmål om att få jobba med något som jag verkligen tycker är kul, samtidigt som jag paradoxakt kommer längre från mitt ursprungliga FIRE-mål. Mitt långsiktiga mål är fortfarande FIRE. Jag tror att det kan vara bra för de flesta att nå lean-FIRE. Det är sedan upp till var och en att välja om man vill fortsätta jobba eller inte, men jag ser det som en slags försäkring som kan användas när man av olika anledningar inte kan eller vill jobba längre.
Ja, det är kul att se hur Jan blivit mer öppen för FIRE. Jag hoppas han i framtiden kan bjuda in några andra FIRE-förespråkare och få deras perspektiv också. Grattis till FIRE! Och till att du insåg att det livet inte var för dig. I alla fall inte just då. Och detta är något som jag tycker är väldigt viktigt. Man vet inte förrän man har provat. För mig är FIRE än så länge vad jag vill, men det blev ju mer Barista än Lean. Eller en kombination däremellan. Och jag har inte stängt dörren för att jobba. Antingen begränsat med vad jag gjort innan, för det är ändå ganska kul om det inte blir för mycket. Eller så kan jag jobba med något helt annat. FIRE har öppnat många nya dörrar för mig, utan att stänga arbete och karriärdörren. Jag läste om en person som gjorde FIRE 2015 och tyckte första året var helt fantastiskt. Men med tiden blev han uttråkad. Efter 5 år återvände han till arbetsmarknaden, och är lyckligare nu. Det låter som om du har en bra plan, och jag tvivlar inte på att du når ditt nya FIRE-mål. Lycka till!
Jag tycker fire är intressant då jag har 10-12 år kvar till minimal pension och inte mycket sparat eller investerat. Att på kort tid kunna spara ihop så man klarar sig är alltid aktuellt.
Att kunna spara 20.000kr i månaden direkt efter studierna måste ju betyda att han fick en helt sinnessjukt bra ingångslön. Något de flesta aldrig kommer kunna göra i livet även om de försökte.
Nej, så var det inte. Jag började kunna spara nästan 20.000 i månaden efter att min långa arbetslöshet tog slut 2014. Studierna 2007 till 2011 hade inget med mitt jobb att göra. Jag är utbildad betongarbetare sedan gymnasiet och tog studenten 2003. Jag jobbade efter gymnasiet och blev fullbetald 2006. Jag sa upp mig och började plugga 2007. När jag hade ersättning från Försäkringskassan i början av 2014 fick jag ut runt 5.500 per månad. Det räckte inte riktigt och jag sökte extra bidrag sista gången i april det året. I slutet av maj fick jag jobb i Stockholm. Jag tjänade då, om jag minns rätt, 211 kronor i timmen. Vilket på en normal månad blir 35.448. Sen gick lönen upp till 215. Och det blev också mycket övertid. Mot slutet av min "karriär" låg min lön på runt 240 kronor i timmen. Och sedan 2018, med några månaders undantag, så har jag också haft hyresintäkter på cirka 10.000 per månad. Då kunde jag spara mer än 20.000 per månad.
Tack till Jan och Caroline för att jag fick vara med i podden en andra gång. Det var mycket roligt! Här nedan följer lite tankar, reflektioner och förtydliganden om några av sakerna vi pratade om.
Jag fick frågan i slutet av intervjun ifall jag hade något att tillägga, men kom inte på något just då. Men bara någon timme senare kom jag på två saker som hade varit intressanta att ta upp. Bland annat kunde jag ha berättat om hur jag talat om FIRE inför gymnasieelever. Och jag hade innan intervjun varit nästan helt säker på att de skulle frågat mig om jag nu i efterhand ansåg att jag hade sparat för mycket. Och då skulle jag ha svarat att jag nog sparade något för mycket, men att det är bättre att inse när man är 38 att man sparat för mycket, än att inse när man är 65 att man sparat för lite. Över lag tror jag dock att jag fick sagt det mesta som jag ville ha sagt. Dock kunde jag ha gett bättre svar på en del av frågorna.
Jan frågade mig bland annat om ett inlägg jag skrivit om att FIRE till stor del handlar om att förutspå framtiden. Jag var inte beredd på frågan, och kunde ”i stundens hetta” inte komma på exakt vad det inlägget hade handlat om. Jag önskar jag hade det, för då hade jag svarat ungefär så här:
”Det finns många som tror att samhället är på väg att gå under. Vi har hög inflation och krig i Europa. Klimatförändringar och befolkningskollaps. Och om domedagsprofeterna har rätt, då är det bäst att sluta jobba nu och börja njuta av livet, innan det blir för sent. Men så finns det också mycket hopp. Ny teknologi, AI, effektiviseringar, som alla kan leda till enorm ekonomisk tillväxt. Kanske är framtiden helt underbar? Och om dessa har rätt, då är det också bra läge för FIRE nu, för man kommer få bättre avkastning på sitt kapital än väntat. Det finns dem som säger att man borde ersätta 4%-regeln med 3%-regeln, men det finns också dem som säger att det borde vara 5%-regeln som gäller. Jag vet inte vilka som har rätt, men om du är orolig för sämre tider framöver så för all del jobba ett eller två år extra. Själv är jag glad att jag redan slutat. Jag har levt det bästa året i mitt liv, och har inga planer på att återgå till att arbeta. Men om jag skulle behöva det så skulle jag inte se det som ett nederlag. Så som jag ser det finns det inte någon anledning att fortsätta jobba för att ha större marginaler, om det skulle hindra en från att leva det livet man vill leva nu.”
När de frågade om kost och jag svarade ”att bara för att man är köttätare så behöver man ju inte äta oxfilé, och bara för att man är vegan så behöver man ju inte äta vad nu den veganska motsvarigheten till oxfilé är”, då borde jag såklart ha sagt att ”bara för att man är vegan behöver man inte äta avokadotoast”. Några hade nog förstått referensen.
Gällande året 2022 så har det varit ett dåligt år för många. För mig var det dock ett väldigt bra år. Jag förlorade pengar på börsen som alla andra, men det berör mig inte så mycket. Så mycket annat positivt hände mig under förra året att det med råge vägde upp. Och jag jämför ju inte bara 2022 med 2021, utan även med hur det var för mig för ett årtionde sedan. 2012 var det värsta året i mitt liv. Den sämsta månaden 2022 var bättre för mig än den bästa 2012. När jag 2013 hade flyttat in hos min pappa och hans dåvarande fru fick jag det lite bättre ekonomiskt, och under några månaders tid lyckades jag spara ihop till ett nytt bowlingklot. Efter jag börjat jobba tänkte jag tillbaka på detta, och insåg att nu hade jag haft råd att köpa ett nytt bowlingklot varje vecka om jag velat.
När jag berättar om hur jag sista tiden på arbetsmarknaden jobbade övertid varje vecka och fick mer än dubbelt så mycket i lön som jag behövde sätter jag verkligen fingret på vad som är essensen. För vad är egentligen poängen med att slita för att hinna med sina arbetsuppgifter, och sedan bli kompenserad med något som man inte behöver? Jag hoppas verkligen jag inte låter avfärdade gentemot personer som blir utslitna på arbetsmarknaden när jag säger att utbrändhet är ett enkelt problem att åtgärda. Det är ett väldigt allvarligt problem, och det är svårt för dem som befinner sig nära en utbrändhet att se en utväg. Men för mig är lösningen enkel. Problemet är att vi jobbar för mycket, vilket leder till stress. Och de allra flesta har högre utgifter än vad de skulle behöva. Så om man kan sänka sina utgifter (vilket jag tror de allra flesta kan), så kan man minska sin arbetstid. Om detta kommer jag skriva ett längre inlägg på Det Gråa Guldet i framtiden, för det är en stor och viktig fråga.
Vi pratade lite om alternativ för boende om jag och min flickvän skulle flytta ihop, vilket är något vi har pratat om. Och jag nämnde att hon skulle vilja bo på en mindre ort. Och om det blir verklighet av de här planerna så kanske det blir så att jag säljer min radhus i Stockholm och för pengarna jag då får kan köpa en bostadsrätt på den mindre orten utan att behöva något bolån. För det är ju så att eftersom jag inte har något jobb så kommer jag inte kunna få något nytt bolån. Och nu när räntan är så hög kanske det inte heller är önskvärt. Mitt nuvarande bolån är bundet på 1,29% fram till augusti 2024. Därefter kanske den nya räntan skulle bli 4%. Det skulle tredubbla min räntekostnad. Så det kan vara ekonomisk sunt att undvika att ha en räntekostnad. Och blir det pengar över från husförsäljningen som inte behövs för det nya boendet kan ju de pengarna investeras och generera mer inkomst. I detta scenario skulle min största källa till inkomst elimineras, men jag skulle också kunna kraftigt minska min boendekostnad. Och amorteringen försvinner såklart också.
Min fjärde största utgiftspost 2022 var resor. Och jag har rest till Halmstad, Göteborg, Ronneby, Alingsås, Kalmar, Uppsala, Danmark samt ett flertal destinationer inom Stockholms län. Jag var en förespråkare för "hemester" innan det blev populärt i och med pandemin. Det är både billigt och smidigt att resa inom Sverige. Och trots att jag i flera år nu nästan uteslutande semestrat inom landet så är jag verkligen inte trött på det. För här finns så mycket att se och göra, och jag tycker det är synd att så många verkar tycka att det inte är riktig semester om man inte åker utomlands.
Jag nämner också att jag haft en del jobb runtomkring ommålningen av våra hus i min bostadsrättsförening. Och att det ofta var jobb som jag kunde göra när det passade mig. Men det hände också att de ringde på min dörr och behövde akut hjälp. Var jag hemma kunde jag avbryta vad jag höll på med och hjälpa till. Oftast tog jobbet inte mer än en timma eller två. Men det hände också att en av mina inneboende öppnade när de ringde på, och när de frågade om jag var hemma svarade hon:
”Nej Jimmy är ute och cyklar.”
Detta hände mer än en gång!
En sista reflektion som jag kom på när jag såg intervjun handlar om mat, och som också knyter an till hur jag och min flickvän är väldigt lika varandra när det gäller synen på både pengar och mat. Det har nästan blivit en liten tradition för oss nu att vi på söndagar går in och kollar på kampanjveckan.se för att se vad de olika matbutikerna vi handlar på har för erbjudanden kommande vecka. Och vi blir båda lika glada när vi ser ett riktigt bra pris. Lika lycklig som jag är för mina billiga dadlar är hon för sina billiga ekologiska citroner. Dessutom bor vi nära olika butiker. Jag har nära till Willys, ICA Kvantum, ÖoB och Matkanonen. Hon har närma till ICA Maxi, Coop, Hemköp och MatDax. Så vi sänker varandras kostnader ytterligare genom att handla åt varandra, och gemensamt i de butiker med bäst pris. Och vi tycker båda att det är väldigt viktigt att maten är nyttig.
Lyckatill med 🔥. Hoppas verkligen det går bra. Roligt och intressant avsnitt.
@@eightsprites Tack!
@@TS-gg9dk Ja, så är det nog. Att jobba många timmar med något som man är bekväm med är såklart mindre påfrestande än att jobba med något som man inte är bekväm med.
Hur mycket ungefär sparade du innan du våga gå? Har exakt samma tankar som dig och kommit en bit. Vill dock inte bo i kollektiv eller liknande lösningar.
@@Ensiferum85 Jag hade sparat ihop lite drygt 2 miljoner. Då är ungefär hälften av det investerat i min bostad.
Tack vare att jag kunde dra nytta av den hävstång som mitt bolån är, och att räntan var så låg, så krävdes det mindre pengar från min egen ficka, så att säga, för att kunna ha råd att sluta jobba. Om man istället investerar på börsen och utgår från 4%-regeln får man räkna med att man behöver spara ihop till mer än vad jag gjorde.
Kul att ni gjorde denna uppföljning, tack för det :D
Kul video och något jag uppskattat under många år. Börjar dock mer och mer fundera på detta konceptet som något mindre önskvärt. Tanken att ge upp en stor del av sitt liv under ett viss antal år för att sedan ha kul, är lite som att jobba ihjäl sig under hela barnens uppväxt för att senare ha tid att vara en bra pappa. I verkligheten har detta effekter på resten av livet som kan påverka hela den långa resan. Jag är 35 år gammal och har spenderat de senaste 17 åren på att göra karriär. Vissligen en lönsam sådan. Priset för detta har varit förlorade sociala kontakter, hobbies som jag brukade älska som inte intresserar mig längre och nära till utbrändhet som gjort mig ohälsosammare och mer känslig för stress. En del av dessa sakerna kommer att påverka mig under många år framöver. Hade jag bara nöjt mig med lite mindre, kanske haft en bra balans mellan job och fritid från början och bo lite billigare så hade kanske behovet för frihet varit mindre. Att inte unna sig något fram till man är 40, gör att man spenderar sina bästa och mest friska år på att leva på gränsen istället för att njuta av tiden till fullo. Jag vet inte längre och jag kan motivera detta, i alla fall inte med en del av de konsekvenser det har.
Det är absolut viktigt med en bra balans mellan jobb och fritid. Jag jobbade dock inte mer än mina kollegor under tiden jag sparade till FIRE. 40 timmar i veckan var standard, även om jag i vissa perioder jobbade uppemot 50 timmar i veckan. Men det var verkligen undantag. Dock skippade jag semester under de första åren jag jobbade efter min långa arbetslöshet. Men efter några år, när jag kände mig mer trygg i min ekonomiska situation, så började jag plocka ut lika mycket semester som alla mina kollegor. Och de sista åren jag jobbade tog jag ut mer ledighet än alla andra. 2019 tog jag 10 veckor tjänstledigt (utöver semestern) i rad, för att fokusera på mitt skrivande. Och de senaste perioderna av arbetslöshet hade jag inte alls bråttom att komma in på arbetsmarknaden igen eftersom min ekonomi var god.
Jag har jobbat totalt cirka 11,5 år. Och under dessa år har jag jobbat heltid. Det är betydligt mindre än alla andra. Förra året jobbade jag 70 timmar. Totalt. Jag spenderade betydligt mer tid än så åt mina intressen och passioner. Jag njuter nu till fullo av livet. Det gjorde jag inte när jag jobbade. Om jag fått göra om min resa hade jag nog jobbat lite mindre. Kanske 5%. Och alltså unna mig mer ledighet. De sista åren jag jobbade tog jag till exempel ledigt alla klämdagar, vilket jag inte gjort innan. Jag hade tagit det lite lugnare. Men i det stora hela ångrar jag mig inte. För det livet jag lever nu är så mycket bättre än hur mitt liv var förut.
Alla är vi olika, och det gäller att hitta en hälsosam balans. Jag inser att min väg inte passar de flesta. Men jag tror också att jobba heltid hela livet till 67 inte heller är optimalt för den stora majoriteten. De flesta skulle nog trivas som bäst någonstans däremellan. Och jag hoppas att jag kan vara en inspiration och visa att det är möjligt. För om man kan sluta jobba vid 37, då kan man också sluta vid 47 eller 57. Och ju senare man lägger sin pension, desto mer av sin lön kan man spendera i nuet. Men ju senare man pensionerar sig, desto mindre tid har man att lägga på annat än arbete. Och ju mer konsumtion man kan avstå till förmån för investeringar, desto mer pengar har man att leva för i framtiden. Det är en avvägning var och en får göra. Jag är nöjd med mitt val.
@@Astillion tack för förklaringen, jag förstår helt vad du menar. ☺️
Något som jag funderat på kring alla typer av upplägg för att sluta jobba tidigare är synen på samhällsansvar. Jag är lite ny till youtube-kanalen men har sett ett 10-tal avsnitt och hör många intressanta tankegångar i de avsnitt som rör just ekonomisk frihet. Men jag tycker nog inte att jag hört den vinkeln av ämnet.
Jag har svårt att förstå varför en skola som precis betalat massvis med pengar på att utbilda en elev från 6 års ålder skulle ha ett intresse av att ha en förläsare på ämnet att leva smart/snålt och sluta jobba nånstans mellan 30-40 om man får till ett bra upplägg.
Man kommer ju fortfarande behöva samhällets service i form av sjukhus, vägnät osv osv tills man är pensionär. Väl där får man minimipension och ännu längre fram ålderdomshem (om man får leva så långt).
Tänk ett liv på 85 år där man jobbar aktivt från säg 20-37 (kunde gått snabbare än så enligt intervjun) för att sedan inte längre jobba och betala in skatt. Då har man tillfört systemet i 17 år och kostat systemet i 68år. Det får ju grekerna att framstå som arbetshästar :)
Var och en får ju så klart göra vad de vill i sitt liv så länge man följer gällande lagar och regler - men är inte sanningen att samhället skulle kollapsa om allt för många gjorde samma upplägg?
Tänker jag helt fel? Hur känner man som FIRE inför denna tankeställning? Vill ju inbilla sig att de flesta ändå vill känna att de bidrar.
I just detta fall tolkade jag det som att en stor del av idén med FIRE var att skapa sig tid och möjlighet att satsa på sitt skrivande för att det eventuellt skulle kunna lyckas så bra att det kunde bli en inkomstkälla. Då är det ju en satsning såsom t.ex. att starta ett företag fast med en mycket större säkerhet bakom. Oavsett om man når målet med den ambitionen eller inte så känns det ju då ändå som att där fanns en idé om att göra något som tillför. Lika så att hjälpa grannar, engagera sig i föreningen osv. Man vill känna att man är behövd och bidrar med något.
Det bästa sättet att tillföra på det stora hela är dock fortfarande att betala skatt. Man jobbar lite oglamoröst i det fördolda jämfört med dom som jobbar som ambulanspersonal och räddar liv men indirekt är man ju som skattebetalare en del i det. Som Fire betalar man ju väldigt lite skatt är min poäng och i sär som Lean-FIRE.
@RikaTillsammansTV
Jag kommer ihåg när Jimmy var med i programmet senast. Det var kul att se att FIRE har uppnåtts. Grattis Jimmy!
Förutom att höra om Jimmys resa tycker jag det är intressant att höra hur mycket mer öppen Jan börjar bli för FIRE-rörelsen. I äldre avsnitt (jag syftar nu på avsnitten runt när Jimmy var med första gången) upplevde jag att du var mer negativ.
Jag jobbade mot FIRE fram till för ett par år sedan då jag gjorde precis det som Jimmy pratade om i avsnittet - jag testade FIRE. Jag trodde att jag skulle tycka det var roligt att konstant resa, främst i Asien och Östeuropa. Efter åtta månaders resande var jag säker på att det inte var något jag önskade att göra på heltid.
Sedan dess har jag ändrat fokus. Istället för att fly IT-support, som jag hatade, bestämde jag mig för att försöka bli programmerare. Nu som jag studerar så använder jag främst pengar som var avsedda för FIRE. Varje månad jag lär mig programmering tar jag mig närmare mitt karriärsmål om att få jobba med något som jag verkligen tycker är kul, samtidigt som jag paradoxakt kommer längre från mitt ursprungliga FIRE-mål.
Mitt långsiktiga mål är fortfarande FIRE. Jag tror att det kan vara bra för de flesta att nå lean-FIRE. Det är sedan upp till var och en att välja om man vill fortsätta jobba eller inte, men jag ser det som en slags försäkring som kan användas när man av olika anledningar inte kan eller vill jobba längre.
Ja, det är kul att se hur Jan blivit mer öppen för FIRE. Jag hoppas han i framtiden kan bjuda in några andra FIRE-förespråkare och få deras perspektiv också.
Grattis till FIRE! Och till att du insåg att det livet inte var för dig. I alla fall inte just då. Och detta är något som jag tycker är väldigt viktigt. Man vet inte förrän man har provat. För mig är FIRE än så länge vad jag vill, men det blev ju mer Barista än Lean. Eller en kombination däremellan. Och jag har inte stängt dörren för att jobba. Antingen begränsat med vad jag gjort innan, för det är ändå ganska kul om det inte blir för mycket. Eller så kan jag jobba med något helt annat. FIRE har öppnat många nya dörrar för mig, utan att stänga arbete och karriärdörren. Jag läste om en person som gjorde FIRE 2015 och tyckte första året var helt fantastiskt. Men med tiden blev han uttråkad. Efter 5 år återvände han till arbetsmarknaden, och är lyckligare nu.
Det låter som om du har en bra plan, och jag tvivlar inte på att du når ditt nya FIRE-mål. Lycka till!
Jag tycker fire är intressant då jag har 10-12 år kvar till minimal pension och inte mycket sparat eller investerat. Att på kort tid kunna spara ihop så man klarar sig är alltid aktuellt.
Ja, verkligen.
Jag är stolt över att jobba. Jag mår bra att jobba
Super! Det fina är ju att det ena inte utesluter det andra.
Jag gissade att det gråa guldet skulle vara hjärnan. 🙂
Haha, jag var där med först. 🙂
Utgifter 160k året? Vilken lyx jag ligger på 120k och kan syssla med det jag vill :)
Jag är imponerad... 🙂 Ni ligger hästlängder framför mig och Caroline.
@@RikaTillsammansTV Tack! Lever väldigt enkelt även när jag hade högre inkomst. Får ändå över till silver/guld och träning vilket är största intresset
Bra podd! Tips: försök dra ned på antalet fillers, framför allt ”lixom, såhär”.
Att kunna spara 20.000kr i månaden direkt efter studierna måste ju betyda att han fick en helt sinnessjukt bra ingångslön. Något de flesta aldrig kommer kunna göra i livet även om de försökte.
Nej, så var det inte. Jag började kunna spara nästan 20.000 i månaden efter att min långa arbetslöshet tog slut 2014. Studierna 2007 till 2011 hade inget med mitt jobb att göra. Jag är utbildad betongarbetare sedan gymnasiet och tog studenten 2003. Jag jobbade efter gymnasiet och blev fullbetald 2006. Jag sa upp mig och började plugga 2007.
När jag hade ersättning från Försäkringskassan i början av 2014 fick jag ut runt 5.500 per månad. Det räckte inte riktigt och jag sökte extra bidrag sista gången i april det året. I slutet av maj fick jag jobb i Stockholm. Jag tjänade då, om jag minns rätt, 211 kronor i timmen. Vilket på en normal månad blir 35.448. Sen gick lönen upp till 215. Och det blev också mycket övertid. Mot slutet av min "karriär" låg min lön på runt 240 kronor i timmen. Och sedan 2018, med några månaders undantag, så har jag också haft hyresintäkter på cirka 10.000 per månad. Då kunde jag spara mer än 20.000 per månad.