Sámásteaddji Teija Kaartokallio

Поділитися
Вставка
  • Опубліковано 13 вер 2024
  • Sámediggi lea nammadan njealje giellaofelačča sámegielaid ovdanbuktima várás. Giellaofelaččaid ulbmilin lea doaibmat ovdagovvan ja hásttuhit olbmuid sámástit roahkkadit. Iešguđege giellaofelaš lea govven filmmaža, mas son muitala iežas oktavuođas sámegillii.
    Saamen kielten esilletuomiseksi Saamelaiskäräjät on nimittänyt neljä kielilähettilästä, jotka toimivat esikuvina ja haastavat käyttämään rohkeasti saamen kieliä. Jokainen kielilähettiläistä on kuvannut pienen videon, joissa he kertovat omasta yhteydestään saamen kieleen.
    #IYIL2019

КОМЕНТАРІ • 3

  • @vaeltaja7269
    @vaeltaja7269 2 роки тому +7

    Hienoa että nuoret saamelaiset haluavat säilyttää kansansa kielen ja kulttuurin! Näin ajattelen suomalaisena!

  • @kailyjamessokame.6028
    @kailyjamessokame.6028 Рік тому +3

    In us, hanging my sami and Suomi flag with joy and teaching my kids of where we are from and within us.

  • @liuliulei3622
    @liuliulei3622 2 роки тому +5

    *Sámegielat tekstemat ja eŋgelasgielat jorgalus*
    _Text in Sámi and translation to English_
    *Go mun ledjen mánná, mun in sámástan. Sullii buot maid máhten, lei lohkat ovttas gitta logi rádjái. Eadni lei dan munnje oahpahan. De máhten dadjat bures, ja dihten ahte bussá lea bussá ja beana lea beana.*
    _When I was a child, I didn't speak Sámi. About everything I knew was to count from one to ten. Mom had taught it to me. Then I knew how to say hello and knew that a cat is "bussá" and a dog is "beana."_
    *Luomuid áigge bođiimet bearrašiin davás, Ohcejohkii. Dábálaččat moddii jagis. Dalle mun bessen álo gullat sámegiela. Ja várra dan dihtii go bessen dan giela gullat, muhto in ieš dan máhtán, dat ášši váivviditgođii mu. Mus váillui juoga. Mus ii lean giella.*
    _During the holidays we would travel north, to Ohcejohka, with our family, usually a couple of times a year. That’s when I always got to hear Sámi. And probably because I got to hear the language, but didn’t know it myself, it started to trouble me. I was missing something. I didn’t have a language._
    *Mun lean Teija Kaartokallio, Čieskul-Ovlla Heaikka Máreha Teija, ja dán áigge mun sámástan.*
    _I am Teija Kaartokallio, Čieskul-Ovlla Heaikka Máreha Teija, and nowadays I speak Sámi._
    *Dashan manai diená, ahte mun mearridin čuovvut stuorra oappá bálgá go mannen logahahkii ja álgen sámegiela lohkat gáiddusin Ohcejoga logahagas. Ja dalle mun álo moddii vahkus de čohkkohallen okto guorus luohkkálanjas, ja bealljebiltu oaivvis iskken leat viššal ja gal mun de loahpain loahpas ohppen čállit ja ohppen áddet sámegiela muhto dan hállamis das gal ii boahtán dalle vel mihkkige.*
    _So it happened that I decided to follow my big sister’s path when I went to high school and started to read Sámi distantly in Ohcejohka high school. And then I would always sit alone in an empty class room a couple of times a week, trying to be diligent with earphones over my head. Eventually I did learn to write and understand Sámi, but absolutely nothing came out of speaking the language just yet._
    *Na de, logahaga maŋŋá mun ohcen universitehtii lohkat logopediija, ja dalle in vel beassan sisa, muhto dat lei ieš alddes várra okta buoremus ášši mii munnje goassige lea geavvan. Munnje šattai vejolašvuohta vuolgit davás.*
    _And then after high school I applied to university to study logopedics. I didn’t get in yet then, but that was actually probably one of the best things to ever have happened to me. I got the opportunity to go north._
    *Dan jagi mun bohten davás, vázzen skuvlla Anáris. Doppe mun ledjen vahkuid, ja dat leige buorre skuvla. Muhto vel buorit skuvla munnje lei go bessen vahkuloahpaid johtit Ohcejogas ádjá luhtii. Das ii mannan guhká dat munnje almmuhii ahte ii áiggo šahten munnje suomastit, muhto áigu fuolahit das ahte munge oahpan sámegiela. Min soga giela.*
    _The year that I arrived north, I went to school in Anár. I spent the weeks there, and it was a good school, too. But even a better school for me was when I got to travel to áddjá for the weekends. It wasn’t long until he told me that he wouldn’t speak to Finnish to me anymore but would look after that I, too, would learn Sámi. The language of our family._
    *Juos lea geainna nu hárjánan suomastit, ii leat álki molsut giela sámegillii. Eandalii fulkkiiguin dat orru earenoamáš váttis. Danin mun leange earenoamáš giitevaš áddjái go son lea vel 95-jahkásaččange viššan dan barggu bargat. Son leamašan munnje buot buoremus ofelaš ja oahppaheaddji sámegiela ektui ja máŋgga eará ášši ektui.*
    _If one has been accustomed to speaking Finnish with someone, it isn’t easy to change the language to Sámi. Especially with relatives it feels especially hard. And that’s why I am especially grateful for áddjá that he, even at the age of 95, had the diligence to get through that work. He’s been the best guide and teacher to me in Sámi and in many other things as well._
    *Várra dan dihte go mun dieđán mo dat orru leat gielaheapmi, de munnje lea šaddan hui stuorra mokta bargat giela ovdii. Ja dieđus dat válda muhtumin hui olu návccaid, muhto mun maid oainnán ahte dat lea dakkár ášši masa daid návccaid gánnáha bidjat. Ja mun gal oainnán ahte boahttevuohta, dat lea sámegielat.*
    _Probably because I know what it’s like to be without a language, I’ve gotten a huge motivation to work for this language. And of course it sometimes takes a lot of my strength, but I see that it is one of those things that are worth putting your strength into. And I see that the future - it is Sámi._