Marit Bergman Ibland gråter jag bara för att tiden går Södra Teatern-24

Marit Bergman ensam med en flygel.
Södra Teatern 8 mars 2024.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt unga liv
Har sett halva världen rulla fort förbi
I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp
Har jag suttit och väntat och längtat nån annanstans
Sara, ta mig i handen, du är min bästa vän
Knyt på dina Martens så drar vi i skymningen
Vi dansar i lera med dimma i ögonen
Vart ska jag ta vägen med all denna kärleken
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och aldrig nånsin ska någonting kännas så starkt igen
Alla stjärnorna föll ned på oss ifrån himmelen
Jag är gladare nu, men jag saknar hur ny jag var var
Det som sken så klart i oss då, finns det nånting kvar
Finns det nånting kvar
Tisdag morgon i mars ser dem frysa vid Fridhemsplan
Vi bor på samma linje men inte i samma stad
Kanske lekte för hårt, jag har glömt kanske svek jag dig
Var det klart redan då vem av oss som skulle klara sig
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Ibland gråter jag bara för att tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går
Och tiden går